Aggro's blogspot

... är väldigt viktigt, även för mig. Det kan man ju inte tro med tanke på att jag inte tränat överhuvudtaget sedan i juli 2008. Löpträning slutade jag innan jag ens började igen. Hittade inte alls den motivationen, i våras, men sprang Göteborgsvarvet för vad blir det fjärde gången? Men det gick uruselt och jag tyckte att det var ett supertråkigt lopp, så jag la ner igen. När Leo, min kära gymkompis åkte till Singapore i juli så slutade jag även att gymma, vilket var synd. Men hittade inte ens den motivationen när han stack. Så jag slackade hela hösten. I Asien slackade jag ju som mest, drack öl och gjorde i princip inget ansträngande (förutom kanske kayaking, gyttjebrottning, rock climbing i Laos). Tror jag gick upp ganska mycket i vikt periodvis under resan. Men sen gick jag ner igen lagom till hemresan pga sjukdom och brist på pengar. Nu har jag varit i Sverige i lite drygt tre veckor, är fortfarande arbetslös, är fortfarande pank, har inget gymkort, men nu har snön smält tillräckligt så att det går att springa utomhus. Igår var Jürgen och jag hemma hos en väktarpolare till oss och spelade Wii Fit. Wii ger mig alltid träningsvärk i vanliga fall, men det här var något nytt. Det är en bräda man står på och gör olika övningar som t ex balansträning. Innan man fick börja skulle man sätta upp sin egen profil. Så då skulle man stå still på brädan så fick man se var man hade tyngdpunkten. Man fick skriva hur lång man var och så mätte brädan ut ens BMI, och tack och lov låg jag bra till. Ingen övervikt här inte! Men om jag går ner 1,3 kg så hamnar jag på min "idealvikt" enligt Wii Fit. Well, det kan ju inte vara så svårt? Så jag blev faktiskt lite motiverad igår! Jag var helt sämst på balansövningarna och fick en Fit Age på 34 först och sen 32! Det är 10 och 8 år äldre än vad jag är! Jeeeez! Men vi garvade mest när Jürgen missförstod övningarna och hamnade på en ålder på 70!!! Solen skiner idag! Och jag med min träningsmotivation gick ut och sprang för första gången sedan i maj. Jag har noll kondition kan jag säga, men tack och lov har jag inte så mycket extra vikt att släpa på i alla fall. Så det gick ganska bra! Sprang till Islandstorget från Vällingby och enligt cykelskyltarna var det 2,2km enkel väg, så 4,4 km första vändan är jag väldigt glad över! Dock precis innan jag kom fram till Preemmacken så fick jag så himla ont i hjärtat att jag fick gå lite och hosta lite slem. Det var otrevligt. Men sen när jag vände så sprang jag hela vägen tillbaka. Herregud, man kan inte tro att jag har sprungit tre marathonlopp och sex halvmaror i mitt liv! Men det var skönt! Varannan dag ska jag satsa på att springa. Men jag ska definitivt ta det lugnt. Man vinner inte på att idiotträna i början. Dessutom är det bra mycket lättare att motivera sig till att gå ut och springa 30 min istället för 60. Vi får se vad som händer. Det går definitivt mot ljusare tider!