Aj aj - men på ett bra sätt :o

Efter ett flera månaders långt träningsuppehåll har vi äntligen börjat igen. Och jag älskar det!

Jag älskar att springa på löpbandet och känna svetten rinna medan grabsen flåsande frågar: "Är vi klara snart?".

Jag älskar att slita  tills musklerna går av (åtminstone känns det så :)) och bli peppad av vännerna samt givetvis peppa tillbaka. Du klarar det här! Bara två till!

Jag älskar känslan efteråt när man är helt mör i hela kroppen och man släpar sig mot duschen.

På sätt och vis älskar jag även träningsvärken som är så brutal att man känner sig helt handikappad. Jag älskar att röra på mig och detta tillsammans med mina vänner!

Jag är motiverad till max för att komma tillbaka till där jag var i våras!

Träning är det bästa! Nu ska jag gå till skolan och lära mig Mathematica!

Fyra års väntan är äntligen över!

Ikväll står dom där, Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund och Olofsson och strålar! Dom har vunnit! Sverige har vunnit! Jag känner mig oerhört mycket som en vinnare. I fyra år har jag väntat på att högern ska ta över och buffeln Persson ska avgå. Och idag, denna ljuvliga söndag den 17 september 2006 besannas mina önskningar. Men valvakan var en rysare. Jag kände samma hjärtklappning som jag känner när Halmstad BK spelar fotboll.

Och jag vet inte varför jag bryr mig så mycket egentligen. Jag har aldrig tidigare varit så intresserad av politik. Men för några år sedan hände något. Något jag egentligen inte hade bestämt mig för när jag kom till vallokalen var hur jag skulle rösta i trängselskattfrågan. Men ganska snabbt beslutade jag mig för att rösta JA.