Hoppsan!

Jag tror minsann att jag var lite överambitiös. Var kanske inte helt hundra att stressa runt som en tok och göra allt för att jag snart lämnar landet. Jobb och kompisar i en galen kombo. Gå upp fem på morgonen fyra dagar i rad, inte kunna sova, sliten, trött, flänga runt, visumsoro och så vidare. I onsdags kände jag första dåliga tecknet. Blev groggy och kände att jag fick lite ont i ryggen. Kändes riktigt obehagligt och jag fattade ingenting. Det gick dock över när jag lämnat jobbet.

Men så kom fredagen. Efter en helt sjuk kväll på studentpuben i Kista så kom jag hem sent och vaknade kl 7. Skitkul. Kroppen är inställd på att gå upp tidigt. Kunde inte somna om riktigt utan låg mest vaken fram till klockan 10 när jag skulle ge mig iväg till Thanks God It's Friday och möta polarna för en lunch innan jobbet. Kände mig lite småbakis men inget allvarligt, jag var mest lycklig! Solen sken, 15 grader och jag cyklade som en dåre till stan! Kändes helskönt! Ju längre dagen gick desto mer kände jag att det inte alls var baksmälla. Det var feber snarare. Började må riktigt dåligt vid 15-tiden på eftermiddagen. Men då vi redan var en man kort vid stängning så var det bara för mig att bita ihop och jobba fram till 21.15. Och sen cykla hem och gömma mig under täcket och huttra. Usch!

Känns lite bättre idag men huvudet bankar, har lite ont i ryggen och känner mig lite groggy, men jag har fått tillbaka lite färg i nyllet i alla fall, var så himla blek igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback