Aggro's blogspot

Jag orkar inte skriva om det just nu, men jag har blivit av med mannen jag älskar. Jag har haft det på känn ett tag, men det gör ju inte saken lättare. Hursomhelst är jag jättelycklig över det här halvåret vi har haft tillsammans, som är en av de bättre perioderna i mitt liv.

Men nu är det bara för mig att kämpa mig igenom den här svåra tiden och umgås med människor så mycket som möjligt. Jag mår definitivt sämst av att vara ensam. För då kommer tankarna och då blir jag ledsen. Så länge jag engagerar mig i jobb och sociala kontakter så mår jag alldeles prima!

Jag vet att det inte finns några genvägar igenom det här, utan jag måste rätt igenom och komma ut stark på andra sidan.

Då kommer problemet styrka. Man blir inte stark om man inte äter och jag har ingen aptit och äter därmed heller inte. Men man klarar sig en vecka utan mat, så ännu är det lugnt.

Det finns två människor som har ställt upp extra mycket för mig och det är Nina och min kollega Per. Underbara! Mina änglar! Tack för allt!

Det jag önskar nu är gärna att folk erbjuder sig att umgås med mig och får mig på andra tankar. Allting hjälper!