Aggro's blogspot

Jag tror att jag har dragit på mig någon skum åkomma. Lider av att ibland får jag jätteont i benet. Det började efter att Leo och jag för två veckor sedan var ute och sprang 7km efter att ha spelat badminton. När jag skulle resa på mig efter att ha slagit mig ner för att kolla google earth hur långt vi sprungit, så högg det till i nedre delen av ryggen. Detta var ju lite problematiskt men jag tänkte att äsch det går väl över.

Hade ont resten av kvällen och lite smått på jobbet dagen efter. Fram tills jag skulle gå till gymmet från jobbet. PANG! Jag kunde knappt stå på benet! Från nedre delen av ryggen ner genom vänster lår strålade det smärta. Gymmet ligger på andra sidan gatan från NK men jag höll på att inte komma över Regeringsgatan. Att byta byxor och sätta på/ta av sig skor var nästan omöjligt. L och A tittade förundrat på mig när jag försökte träna trots smärtan. Gick inte så bra som ni kanske förstår. Förstod aldrig hur jag skulle ta mig hem till farfar i Enskede. Men jag lyckades ta mig framåt, sakta men säkert, med evinnerlig smärta.

När jag frågade folk så sa de bara: Ischiasnerven.
Mina kära vänner och kollegor sa även att har man väl fått det så kommer man lätt att få tillbaka det.

Kan väl säga att dagen efter hade jag ont, men överkomligt. På onsdagen var det nästan helt bra. Bestämde mig ändå för att inte träna på en vecka. Men sen blev det full rulle igen! Att träna är ju en tredjedel av mitt liv just nu! Jag mår dåligt om man tar bort den biten.

Idag, två veckor senare, kände jag av lite. Dock kunde jag träna väldigt hårt, tack och lov! Men det är lite skrämmande. Imorrn ska jag ut och springa, allra helst en mil. Men vad händer om jag får nervproblem när jag springer? Det verkar inte roligt. Och framför allt, vad händer om jag får problem under Göteborgsvarvet? Riii!!

Men det är väl bara att avvakta och se! Nu ska jag snart käka brylépudding med farfar! Härligt att bo i ett hus där alla älskar brylépudding! Mums mums! :)