Orättvisan i Zimbabwe

Idag fick jag min Södra Afrika-tidning. En tidning som jag får en gång i månaden för att jag är med i Afrikagrupperna. Slår upp första uppslaget och ser att Liberia ska få en kvinnlig president! Fantastiskt! Afrikas första kvinnliga president som är vald i ett demokratiskt val! Jag blev helt varm i hela kroppen! Äntligen! Som jag har väntat på det här. Nu är det bara resten av Afrika som ska följa efter. Hon verkar vara stentuff och har redan från börjat gått ut med att hon kommer vara brutal och inte siktar på omval. Det behövs.. Fast på rätt sätt.

Glad läser jag vidare. Ledarspalten. Som vanligt handlar det om Zimbabwe och Robert Mugabe. Jag kan ärligt säga att inte någon annan människa väcker hat inuti mig, förutom just Mugabe. På en hemsida jag hade för några år sedan så stod det under drömmar: ”Åka till Zimbabwe och skjuta Mugabe”. Det tyckte inte pappa var så bra att jag hade där. Det han har gjort nu är valt Sonatgubbar. En sådan gubbe får en årslön som skulle kunna räcka till en skola för 1000 elever. Mmm skitbra deal där. *mutter, mutter*

Nästa uppslag handlar också om Zimbabwe och här blir jag nästan ännu mer berörd. Det var intervjuer med folk på gatan i Harare som fick frågan om hur de skulle fira jul och alla var helt dystra och sa olika nedslående saker. Det går inte att få tag på basvaror i Zimbabwe längre och knappt ens bränsle. Så vissa kunde inte ens komma fram till sin familj på landsbygden pga bränslebrist. Andra beskrev om lyckliga jular för några år sedan när barnen fick nya kläder. Nu var det en omöjlighet för de flesta. En gammal dam sa att hon önskade sig att hennes barn skulle komma på besök och ha med sig socker så hon kunde dricka te. Men detta var inte ens säkert pga bränsle och basvarubristen. Människorna tyckte att de själva var usla människor som inte kunde ge samma saker till sina barn som deras föräldrar gett dom när dom var små. Ingen vågade hoppas på framtiden.

Det gör ont i mig! Jag lider med dom något fruktansvärt. Mugabe har bara försämrat situationen för sitt folk. Jag vill dit. Jag vill göra något! Mugabe har gjort mig förbannad i flera år och skitstöveln sitter fortfarande kvar! Förvånande att valdeltagandet till Sonatröstningen var ynka 20%? Knappast troligt. Man blir ju fängslad om man går emot Mugabes pack. Jag mår illa.

Pappa! Kan du inte skicka pengar till någon stödförening som hjälper Zimbabwe?? Snälla??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback