Aggro's blogspot

Igår hade jag min födelsedagsfest. Trots några sena avhopp så dök det upp 31 personer ( vi räknade partyhattarna som var kvar för att komma fram till den summan). Hur kul som helst och Emelie från Vilshärad var på plats! Jättekul att träffa henne igen. Tyvärr kunde inte min kära bror komma. Jättesynd, men det blir fler fester.

Världens drag var det och det tog Nina och mig tre timmar att röja upp, snarare sanera efteråt. När vi slängt 4 påsar skräp, tre påsar med flaskor och pantat fyra påsar med burkar så unnade jag mig sushi och Top Gun.

Imorgon ska jag på derby mellan Djurgården och AIK! Det blir härligt drag! Ska dit med SoulCrushers-killarna. Kul kul!

Ryggontet försvann spårlöst efter en vecka. Poff sa det så var ryggen bra! Härligt!

När den här 12.5 timmars dagen är slut har jag jobbat 59 timmar i den här veckan. Min enda lediga dag var i onsdags. Men på något sätt så lyckades det bli söndag och i nästa vecka jobbar jag bara tre dagar! Åhh vad skönt! Att få sova ut. Har börjat tidigt fyra dagar i rad nu. Är så trött att jag knappt vet vad som är upp och vad som är ner.

I torsdags fyllde jag 23 år. Vilken meningslös ålder. Jobbade 6-14, åkte hem och sov nån kvart, Emelie kom på besök sen gick Nina och jag på restaurang och åt skaldjurspasta. Efter det gick vi till puben och tittade på Phözfilmer och drack några få öl i glada vänners lag. Åkte hem vid elvatiden. Fick upplevelser i present av Micke. Får välja mellan 20 aktiviteter. Ska bli jätteroligt!

Upp tidigt igen på fredagen. 13,5 timmars jobb igår, 12,,5 timmar idag. Och jag är helt slutkörd.

Inatt skrev jag ett mail till Äventyrsbanan om vad som hänt och att jag inte kan jobba på lördag. Känns bra att jag gjorde det redan nu och inte senare. Ont om instruktörer som det är redan nu. Nu är jag inne på dag två med ryggont. Men en sak som blev bättre är att jag sov väldigt bra inatt. Eller ptja, men länge i alla fall! Har fortfarande ont i ryggen och får de där läskiga andningsproblemen emellanåt. Men jag kan ju alltid jobba på NK i alla fall. Så nu blir det att gå till jobbet. Spelar ju ingen roll om jag är hemma eller på jobbet. Gör ju ont hela tiden vad jag än gör. Ta ta

Nu är det dagen efter och jag har fortfarande ont när jag andas djupt och när jag rör på mig. Sov ganska dåligt inatt och vaknade av smärtorna. Kunde inte hitta någon lämplig ställning som inte gjorde ont. Men några timmar fick jag sova i alla fall. Oroar mig för jobbet på Äventyrsbanan på lördag. 9-19 mestadels på 14 meters banan. Med den här smärtan klarar jag inte av det. Det är en sak som är säker. Men vi får väl se. Nu ska jag snart till jobbet. Att gå och "storhandla" var ingen toppenidé. Gjorde ont att bära hem kassarna. Jobbar till midnatt ikväll.

Efter en fyra dagars helg var jag väl utvilad och fit for fight för tisdagen den 4 september 2007! Trodde jag i alla fall. Den här dagen blev lite annorlunda än jag trodde. Anyhow. Började bra med att jag och kollegan öppnade varuhuset, softade och allt var som vanligt. Förutom att jag inte är sååå van vid att ha kollegan sittande bredvid mig kastandes gummiband och allt vad som fanns i närheten. Men ganska normalt. Kollegorna är bra. :)

Dagen förflöt som den borde. Hade lite mer att göra än jag brukar men tiden gick fort som en kamel i galopp. End of the day. Köpte två böcker, Kvinnornas detektivbyrå två delar på engelska. Gillade tredje boken bra men föredrar att läsa böcker på engelska. Härligt! Sen börjar det regna. Det regnade massor! Jag bestämde mig ändå för att gå hem de där sju minutrarna från Sundbybergs t-banestation. De personer jag mötte som inte gömde sig log alla lika brett som jag log åt dem. Det var ju så dumt! :)

Kom hem och sov en halvtimme. Sen blev det dags att göra sig i ordning för n0llepubrundan. Kom till Kista och softade i några timmar med n0llan och fadder. Kul och mysigt! Sen åkte vi in till KTH Campus. Civilingenjör lärare blev första anhalten. Höll på att inte komma in med min overall och min nollekeps och mina nollebollar. Attans att man är kändis! Men klart det gick bra!

Sen blev det maskin, bergs, fysik, kemi, data. Och rodeo. Fråga inte varför jag skulle upp på den där dumma tjuren. Jag visste att jag skulle trilla av fort. Jag har ju noll balans. Vad jag inte visste att det skulle gå så illa som det gick. Jag föll av efter 13 sekunder och det gjorde skitont! Blev tillsagd att ligga ner och mina kära vänner tog hand om mig. De ville genast tillkalla ambulans. De fick mig på fötter men när jag inte kunde andas utan att det gjorde så ont att jag bara grät tillkallade de ambulans i alla fall. Och ambulansen kom. Det trodde jag aldrig.

Sen frågade dom mig givetvis hur mycket jag druckit eftersom att jag såg ut som jag gjorde med ovve, keps och nollebollar. Som tur är kunde jag ärligt säga att jag inte druckit så mycket som man skulle kunna göra eftersom att jag hade jobbat idag och ska jobba imorgon eftermiddag. Kände mig urbota dum hursomhelst. Att bli hämtad av ambulans för att ha trillat av en tjur! Suck. Det händer inte mig! Men jo, tydligen. Till slut fick jag träffa en doktor som kände efter och sa att jag förmodligen fått en spricka i revbenen samt muskulaturen runt är skadad. Detta kan ta upp till flera månader att läka. Toppen. Suck. Men fick gå därifrån snabbt tack och lov. Kollade om det gick en buss men naturligtvis inte. Sen försökte jag få en taxi att plocka upp mig utan att lyckas. Blev helt ignorerad. Vem vill plocka upp en full student (trodde de säkert). Så jag fick försöka hitta hem från Karolinska. Och eftersom att jag inte hittar så tog det mig 1h40min. Härligt. Men nu är jag hemma. Och jag har ont. Blir spännande imorrn.

Välkommen till Stockholm, kära bror! Jättekul att du äntligen kom hit! Kul att luncha med dig idag även om det blev lite småstressigt. Men imorrn! Då kan vi softa och ta det lugnt och njuta av livet! Underbart! Jag är så glad!

Igår efter jobbet hakade jag på Nina, Millan och Mark på krogen. Det var riktigt schysst faktiskt! Mark berättade om hur hans familj blev bortkörda från sin farm i Zimbabwe under Mugabes jordreform. Det är ju just den biten som intresserar mig mest i hela Afrika. Zimbabwe och dess ledare. Så han och jag diskuterade om hur Afrika skulle bli bättre. Båda var överens om en sak: Lyft fram kvinnorna! Dom är så otroligt starka!

Fick oväntat en ledig dag idag för en stor bokning på Äventysbanan blev avbokad. Både skönt och inte skönt. Under lördag och söndag spenderade jag 26 timmar på jobbet. Så man blir lagom väck i skallen.  Men inte fick jag sova imorse. Klockan åtta började målare fixa i ordning med fasaden på lägenheten. Så jag fick höra pip pip pip pip hela morgonen när de ändrade ställning på kranen. Huvudet höll på att sprängas i tusen bitar. Gick ju inte att sova till det där. *suck*

Imorrn blir det arbeta på Äventysbanan igen. Blir skoj! Sen ska jag hoppa in i kontrollen på NK på söndag. Var iofs dumt att gå med på det, eftersom att Barba har fest på lördagen. Men det går inte att tacka nej till 12.5 timmar med OB! Inte i min värld. Jag behöver alla pengar jag kan få. Så är det bara.

Resa. Sen tänka igenom vad man vill göra med livet.

Jag börjar bli alldeles förvirrad. När jag jobbade i förra veckan hade jag aldrig koll på vilken dag det var. Sen blev det lördag och det var upp och jobba tidigt. Efter det så blev det fest och på söndagen vaknade jag 13.20 helt matt! Var bakfull och seg hela dagen. Kul på sin enda lediga dag. När jag vaknade imorse av väckarklockan trodde jag att det var söndag men insåg att sheit, det är ju måndag! Huvudet är helt knasigt. Känner mig yr. Och nu kommer två tunga veckor.  Tur att jag tog ledigt från äventyrsbanan på onsdag.. Hade blivit för tungt annars. Jobbar 7 dagar, ledig en, jobbar en, ledig en, och sen jobbar jag hela veckan igen. Känner mig helt borta..

Idag är det sista dagen på jobbet på en vecka. Min enda semester i sommar. Och jag börjar bli sjuk. Halsen gör jätteont. Förmodligen kommer jag bli sjuk nu lagom till semestern. Lite blandat med psykisk och fysisk stress samt alldeles för lite sömn tror jag kan vara anledningen.

Imorrn åker jag hursomhelst ner till sommarstugan i en vecka. Det ser jag fram emot. Komma bort och koppla av med familjen. Jag ska ta vackra fotografier av Vilshärad och lägga upp på min Vilshäradsgrupp på Facebook. Vilshärad är underbart. Längtar verkligen dit ner nu. Imorrn. Imorrn.

Jag har verkligen inte orkat blogga det senaste. Min kusins död tog den mesta kraften. Så mycket känslor, tankar och tårar. Aldrig någonsin har jag känt en sådan sorg förut och ett sådant tomrum. Jag hoppas verkligen att jag aldrig kommer behöva vara med om det här igen.

När någon gammal dör är det sorgligt, men samtidigt har dom då levt sitt långa liv och det måste ta slut någon gång. Men en glad kille på 21 år ska inte dö. Detta strider emot allt jag tror på.

Sommaren 2007 kommer alltid att vara nattsvart när man tittar tillbaka. Egentligen hela året. Började ju ruttet med att mormor gick bort, även om man kan tänka sig att det var det bästa så att hon slapp lida mer. Men ändå känns det ju. Dessutom var jag arbetslös hela våren. Mådde skitkasst och jag såg verkligen inget ljus.

Sen kom ljuset tillbaka. Våren är här, jobben trillar in och livet är bättre än någonsin! Wow, äntligen! Det var fantastiskt bra i några veckor tills det fallererade totalt. Den där lyckan man kände att allt var perfekt var som bortblåst. Jag hade allt! Två roliga jobb, roliga vänner, sommar och värme, bästa vännen som sambo och ett kul liv! Men inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att Johan skulle köra ihjäl sig. Det fanns inte med i min värld.

Det är så chockartat fortfarande. Men när något sådant här händer så börjar man tänka. Sådant som man tog förgivet är inte alltid så självklart. Jag hade fem kusiner som jag tycker väldigt mycket om. Vi har växt upp ihop och eftersom att alla (utom Magnus som är 10 år äldre) är ungefär jämngamla har vi ju haft mycket gemensamt genom åren. Och där kommer problemet. Eftersom att jag har tagit förgivet att vi ska hålla ihop hela livet och träffas nere i sommarstugorna, hemma hos varandra och allt sådant, så har man ju inte direkt tagit vara på allt.

Jag ville verkligen till Kenya och bestiga Mount Kenya ihop med Bertil, Johan, Anna och Per-Erik och min familj. Vi drömde om det! Och vi snackade om att springa San Francisco marathon ihop. Resor var ofta centralpunkten. Det var det vi alla brann för! Vi kunde lyriska berätta om våra planerade resor eller drömresor. Men inte längre, Johan. Inte längre.

Orkar inte skriva mer nu. Får fortsätta någon annan dag.

Alltså jag kan inte klaga på hur sommarvädret har varit hittills. Tycker att det har varit bra faktiskt. Men mamma var inte nöjd. Vilket man kan förstå. Jag är glad att jag bor i Stockholm och inte på västkusten just den här sommaren. Vårt väder är mycket bättre. Och i Malmö drunknade en kvinna i sin bil. Stört. Helt sjukt

Och tur är väl det. Men fortfarande känner jag mig inte stabil. I fredags var Nina och jag ute på en medeltidspub i Gamla Stan. Vi hade en soft kväll med en amerikan som var på besök. Fler folk kom förbi och bara socialiserade sig med oss. När Nina insåg att en av killarna som satt vid vårt bord var drogpåverkad försökte hon få honom att gå. Då kom hans kompis förbi och sa att  "Eyy det är väl inget fel på lite marijuana?".

Då såg jag rött! Jag blev skitarg och sa att min kusin dog pga droger för en vecka sen. Då lommade dom iväg. Sen började jag gråta. Tungt.

I lördags var det grillfest hos Flyg. Stephanie fyllde 20 år. Mycket folk, mycket öl och mycket skoj! Kul kul!

Nu kom jag precis hem från en löparrunda. Perfekt löparväder. Skönt! Strax dags att dra till jobbet!

Allting började så bra. Var ute på Rönnskär, en skärgårdsö i Hälsingland utanför Söderhamn, med min bästa vän och hennes släktingar. Hur mysigt som helst! 100-åriga gamla hus, ingen el och inget rinnande vatten. Trivdes utmärkt! Midsommarafton firade vi med sol och sillunch på bryggan och sjöng sånger. Kvällen och natten spenderade vi vid brasan med öl, vin, gitarr och sång. Då njöt jag verkligen av livet.

Men allt det goda kan ta slut så fort. På midsommardagen hade jag ett missat samtal från min mamma. När jag ringde upp fick jag det jobbigaste beskedet någonsin i mitt liv. Min kusin hade dött i en trafikolycka under midsommardagens morgon i Halmstad. Det hemska hon sa var oerhört svårt att smälta. Jag bara grät och föll ihop i en hög på golvet. Lyckades stappla ner från vinden och mötte Ninas moster där. Kunde knappt få fram vad som hänt. Men hon bara höll om mig och såg till att jag fick komma ut till Nina.

Nina och jag satt ute på en sten och tittade ut över havet och hon bara lät mig prata av mig. Efter en timmes gråtande tog tårarna slut. Det är så hemskt! Min kära kusin! Borta. 21 år gammal. Jag är helt förstörd! Och jag tänker på min farbror, faster och kusin såklart. Det är en så hemsk tragedi! Sån't slöseri. Kan inte ens tänka på hur begravningen kommer bli. Det här är så fel!! Det bara finns inte i min värld. Det gör ont. Riktigt ont.

Gosh! Jag spelar ju verkligen inte mycket World of Warcraft längre. Några timmar i veckan max. Men så idag fick jag höra av Dawnie att en gammal WoW-kompis, Endorphine, hade börjat spela igen! Har inte hört av honom på ett halvår så det var ett kärt återseende. Härlig människa, kul att prata med. Gillar honom stenhårt! Han var i Sthlm och sprang marathon i lördags. Åhh om jag bara vetat! Alltid kul att träffa WoW-kompisar. Mark och Pernilla kommer till Sthlm om en månad i alla fall. Dom måste jag ju träffa igen.

Igår åkte vi ut till KTHs stuga Osqvik för att dricka öl, grilla kött, basta och bada i glada vänners lag. Detta var Ninas försenade 26-årspresent från allihopa. Vi var 20 glada personer som hade jätteroligt! Vaknade klockan sex på morgonen och kunde knappt andas. Både för att det  inte var någon luft i rummet och för att jag var förkyld. Hatar att vakna av att man knappt kan andas. Åke och jag bestämde oss för att bada och lägga oss på bryggan och sova istället. Ypperlig idé! Vi sov två timmar till och det var fantastiskt att vakna klockan åtta av att solen värmde. Då gick vi upp och städade bastun.

Nina och jag fick skjuts till Slussen och därefter åkte vi till Hötorget och åt varma mackor och drack iskall Coca Cola på ett italienskt café. Sen klippte vi oss. Jättekort hår har jag nu. Tokskönt!

Det är Stockholms Marathon idag och när jag kom hem läste jag en artikel på dn.se om norskan som vann damklassen. Hon springer 30-35 mil i veckan. Helt sjukt! Det var dock ett väldigt långsamt lopp. Vinnaren sprang in på 2.20 och norskan på 2.37. Men vad kan man begära när det är 30 grader varmt?

Nina och jag vilade lite på eftermiddagen. Det behövdes verkligen. Sen såg jag att det gick en dokumentär om Jim Jones sekt, People's temple, på tv som jag ville se. Satt i en och en halv timme och bara förundrades. Insane! Totally insane! Jag mår dåligt. Men jag kände att jag ville känna till mer om det. Givetvis har jag hört talas om det förut, men jag visste inte mycket. Nu däremot. 909 människor dog den 18 november 1978.

Nu ska ni få höra det mest otroliga. Idag var jag på Gröna Lund med sju vänner. Kajsa och Micke var med i ungefär en timme innan dom åkte hem. Micke kom direkt från USA så han hade väl en del jetlag och han hade inte träffat sin underbara flickvän på tre månader, så det är förstårligt. Men synd. Kvar var då Nina, Bulten, Wberg, Linus, Freuta, Leo, Axel och jag. Och kul hade vi!

Nu till det roliga. Vi bestämde oss för att åka slänggungan allihopa och så höll vi på och fulade oss hela tiden. Satte stolarna i gungning, försökte få tag på varandras stolar och så vidare. När åkturen höll på att ta slut hade Leo gett sig sjutton på att få tag på min stol, och strax innan slänggungan stannade fick han tag på mig. Framför mig stannade Bulten upp sin stol och när Leo släppte kraschade jag rätt in i Bultens stol med benen före. Skrapade upp knät och det blödde och rann längs hela benet. Så himla korkat. :D Gick till sjukstugan och fick plåster. Nu när jag kom hem såg jag att det var ganska mycket djupare än jag trodde.

Jag är en sån otursfågel när det kommer till olyckor. Mina ben ser helt sjuka ut. Vänster ben är fullt av blåmärken och höger knä är trasigt och blått. Även mina händer är trasiga. Har skrapsår inuti handflatan, batongskada, en klämd nagel och lite skrapsår. :)

Nu måste jag sova! Man blir trött av att gå på Tivoli. Men kul var det! Riktigt kul! På färjan träffade jag på en kollega, Sandro på Securitas. Han kom ut i arbetslivet fort han. Vi gick väktarutbildningen ihop. Var lite roligt. :)

Gonatt!

Ja nu sitter jag här i mitt lilla rum i Sumpan. Igår hade vi flyttfest som var riktigt schysst! Bra drag! Idag har Ninja, Simon, Bulten och jag mest hasat runt och tittat på filmer.

Idag ska jag flytta! TIllsammans med Kajsa, Nina, Ninas kusin, Micke och Leos hjälp. Sen blir det fest! Det här måste ju firas, och det verkar som att det blir en ganska stor fest. Kul kul! Freuta kom över med muffins igår. Frukost! Sista natten man kommer få besök av honom med nygräddade muffins. Lite sorgligt. Och inte kan jag längre kalla Johan för "granne" på WoW, som jag nu har gjort i två år.

Det här blir spännande! Riktigt spännande!

Snart smäller det :DDD