Pilonidalcysta
heter det när man får asont i häcken så man knappt kan gå, stå, ligga eller sitta. Om man ska välja något så var det att stå. Detta fenomen kan vem som helst få och det uppkommer för att några hårstrån väljer att växa inåt istället för utåt. Vet inte om alla pilonidalcystor sätter sig just i häcken, men min gjorde det iaf.
Började lite lätt som en öm punkt i svanskotan. Trodde att jag slagit i den. Men smärtan tilltog dag för dag. Efter en vecka började jag få det jobbigt ont när jag skulle sitta och även när jag skulle gå. Efter ytterligare några dagar upptäckte jag en stor röd svullnad mitt emellan skinkorna, just där ryggen slutar och rumpan börjar, och en bit neråt. Stenhårt och jätteont. Efter två veckor kunde jag inte fungera om jag inte knarkade panodil var femte timme.
Till råga på allt fick jag besök från Göteborg i helgen. Sämsta timingen ever. I lördags mådde jag så dåligt att jag låg i Ninas säng och bara kved. Hade ont i magen, mådde illa, var yr i huvudet och naturligtvis även i min svullnad. Upptäckte att min svullnad att spruckit och massa illaluktande var rann ut. Hon ringde till akuten som sa att vi kunde komma förbi klockan 18. Fick skjuta upp festen för en massa folk några timmar. Att sitta i en bil var inte det lättaste. Det gjorde ont konstant och så fort det var minsta ojämnhet ville jag bara skrika av smärta. Komma in och ur bilen var skitsvårt åxå. Well iaf.
Kom in på Järva Närakut i Rinkeby och fick recept på antibiotika och 1g:s Alvedon Forte som var så stora att jag mådde dåligt bara jag såg dom. Fick även en remiss till St Görans sjukhus dit jag skulle gå om det inte blev bättre efter två dagar. Eftersom att jag inte kunde gå de 20-30 metrarna till Apoteket från parkeringen, knappt kunde stå upp så fick Nina köra hem mig och hämta ut mitt knark och köpa mat och grejjer till mig. *ängel* Sen sa jag åt henne att ta med sig Rickard till Anchor så att de hade kul! Medan jag själv låg i mina smärtor med feber och såg på Gladiator.
Söndagen. Mådde mycket bättre. Trodde jag. Gick på stan, såg på bio med Rickard, Nina, Barba och Linus samt låg i kungsan på en gräsmatta och åt pommes frites med smältost från Max. Härlig dag. Men sen kom kvällen när helt plötsligt mina alvedon forte som skulle vara smärtstillande, helt enkelt inte längre funkade. AJ SOM FAN! Den natten var hemsk. Vaknade först vid två av en ohygglig smärta. Försökte få i mig en Alvedon forte med fick bara ner en halv. Alldeles för stora.. Det hjälpte inte alls. Hade en utväg, mina supermegastarkagroggy Citadon som jag tog. Dålig blandning mot Alvedon kände jag. Vaknade två timmar senare med en våldsam smärta i magen, men mindre i häcken. Stapplade mig upp och åt upp en halv gurka och pratade med de söta människorna från Uppsala och Sundsvall på World of Warcraft. Scape hade gått Apotekarlinjen och visste vad det var för grejjer jag hade fått och tipsade mig om att ta lite antibiotika och aldrig mer blanda Alvedon och Citadon. Kändes lite bättre och jag sov några timmar till.
Insåg att det inte skulle funka eftersom att jag vaknade med galen smärta igen och febern var nog ganska hög för jag hade svettats konstant i en vecka. Men det var ju den minsta saken. SMS:ade Nina och frågade om hon kunde köra mig till sjukhuset efter jobbet och som den ängel hon är så sa hon självklart ja. Vi kom dit vid halv fem och eftersom jag hade remiss slapp jag vänta så länge. Fick visa mitt sår för en undersköterska eller nåt som var jätterolig. Sen kom det bara fler och fler. En läkare sa att jag behövde opereras för annars skulle det aldrig gå bort. Kul. Så jag blev körd till avdelning 36, fick eget rum med tv. Inte illa. Nina stannade till 20.30 eller så. Jag fick reda på vad som skulle hända och jag somnade til ljudet av friidrotts-EM.
Klockan 22 blev jag uppväckt och nerkörd till operationshallen. Väl där fick jag vänta en timme för narkosläkaren fick åka på larm. Då fick jag reda på att HBK förlorade mot Öster. Vilken toppendag.. Verkligen. Till sist kom hon och jag skulle få den där ryggbedövningen. Det var inte roligt för hon började först att testa när jag låg ner. Det gick inte bra.. Tredje försöket var när jag satt upp och en sköterska tryckte ner mitt huvud och den andra tryckte ut min rygg. Och det gjorde så djävulskt ont så att det knappt fanns. Har fortfarande ont i ryggen. Sen vände dom mig på mage och började plutta på EKG-plattor, blodtrycksmätare, pulsmätare och en ny droppanordning för den första trillade ur under försöken med att få ryggbedövning. Sen var det väntan på kirurgen.. 20 minuter låg jag där och väntade med rumpan i vädret och bedövad från ryggen och neråt.
Efter operationen som gick snabbt fick jag ligga på en avdelning där dom tog blodtrycket var 15:e minut och kollade pulsen samt hur mycket urin jag hade i urinblåsan. Behövde dock ingen kateter. Så jag somnade om mellan blodtryckstesterna.. Där låg jag från kl 1 till 3.30 då jag fick lite kontakt med mina ben igen. Sen fick jag komma tillbaka till mitt rum. Vid 6 vaknade jag av att jag hade så himla ont i mitt öppna sår. Fick två alvedon som inte hjälpte nånting. En halvtimme senare fick jag en starkare värktablett. Lyckades sova nån timme till. Sen blev jag kissenödig. Vilken härlig känsla att kunna sitta på toastolen utan att få ont! Jag insåg vilka stora problem jag hade haft! Härligt att få tillbaka känseln åxå. Kunde gå själv till toan med mitt droppställ. Wee! :)
Den värsta biten var när jag skulle få ut gelén dom lagt i såret. Det skulle jag pilla ut själv när jag duschade och för att få ut det där skulle man dra med fingrarna underifrån i såret och dra ut det glatta. Hemskt! Fick kalla på sjuksköterskan, men när jag höll på att svimma i duschen så hämtade dom sängen och la mig där.. En syster ville ge mig morfin men jag tackade nej och lät istället den andra sjuksystern att försöka ta ut det där ändå. Till min glädje ringde Nina och jag kunde prata med henne under hela tiden hon drog ut det. SMÄRTA! Men det var 10 gånger värre när hon la in ny gelé! Detta ska upprepas VARJE DAG I 2-4 VECKOR! Så jag måste gå till en distriksköterska mellan 9-10 varje dag i Husby. Nina hämtade mig kvart i tolv och vi åkte och köpte sallad och färskpressad juice som vi smaskade på hos mig. Mums!
På kvällen kom mamma hit när hon fick höra om mina bekymmer. Härligt med lite hjälp. När varken jag eller hon lyckades få ut gelén utan att vi skulle kollapsa så gick vi till vårdcentralen där dom sa att dom absolut kunde fixa det där. Skönt. Så nu känns allt bättre. Men ingen alkohol, ingen löpning, smärta och lite sån't i 2-4 veckor har jag att vänta. Men det kan bara bli bättre. Det känns ganska skönt iaf.
Började lite lätt som en öm punkt i svanskotan. Trodde att jag slagit i den. Men smärtan tilltog dag för dag. Efter en vecka började jag få det jobbigt ont när jag skulle sitta och även när jag skulle gå. Efter ytterligare några dagar upptäckte jag en stor röd svullnad mitt emellan skinkorna, just där ryggen slutar och rumpan börjar, och en bit neråt. Stenhårt och jätteont. Efter två veckor kunde jag inte fungera om jag inte knarkade panodil var femte timme.
Till råga på allt fick jag besök från Göteborg i helgen. Sämsta timingen ever. I lördags mådde jag så dåligt att jag låg i Ninas säng och bara kved. Hade ont i magen, mådde illa, var yr i huvudet och naturligtvis även i min svullnad. Upptäckte att min svullnad att spruckit och massa illaluktande var rann ut. Hon ringde till akuten som sa att vi kunde komma förbi klockan 18. Fick skjuta upp festen för en massa folk några timmar. Att sitta i en bil var inte det lättaste. Det gjorde ont konstant och så fort det var minsta ojämnhet ville jag bara skrika av smärta. Komma in och ur bilen var skitsvårt åxå. Well iaf.
Kom in på Järva Närakut i Rinkeby och fick recept på antibiotika och 1g:s Alvedon Forte som var så stora att jag mådde dåligt bara jag såg dom. Fick även en remiss till St Görans sjukhus dit jag skulle gå om det inte blev bättre efter två dagar. Eftersom att jag inte kunde gå de 20-30 metrarna till Apoteket från parkeringen, knappt kunde stå upp så fick Nina köra hem mig och hämta ut mitt knark och köpa mat och grejjer till mig. *ängel* Sen sa jag åt henne att ta med sig Rickard till Anchor så att de hade kul! Medan jag själv låg i mina smärtor med feber och såg på Gladiator.
Söndagen. Mådde mycket bättre. Trodde jag. Gick på stan, såg på bio med Rickard, Nina, Barba och Linus samt låg i kungsan på en gräsmatta och åt pommes frites med smältost från Max. Härlig dag. Men sen kom kvällen när helt plötsligt mina alvedon forte som skulle vara smärtstillande, helt enkelt inte längre funkade. AJ SOM FAN! Den natten var hemsk. Vaknade först vid två av en ohygglig smärta. Försökte få i mig en Alvedon forte med fick bara ner en halv. Alldeles för stora.. Det hjälpte inte alls. Hade en utväg, mina supermegastarkagroggy Citadon som jag tog. Dålig blandning mot Alvedon kände jag. Vaknade två timmar senare med en våldsam smärta i magen, men mindre i häcken. Stapplade mig upp och åt upp en halv gurka och pratade med de söta människorna från Uppsala och Sundsvall på World of Warcraft. Scape hade gått Apotekarlinjen och visste vad det var för grejjer jag hade fått och tipsade mig om att ta lite antibiotika och aldrig mer blanda Alvedon och Citadon. Kändes lite bättre och jag sov några timmar till.
Insåg att det inte skulle funka eftersom att jag vaknade med galen smärta igen och febern var nog ganska hög för jag hade svettats konstant i en vecka. Men det var ju den minsta saken. SMS:ade Nina och frågade om hon kunde köra mig till sjukhuset efter jobbet och som den ängel hon är så sa hon självklart ja. Vi kom dit vid halv fem och eftersom jag hade remiss slapp jag vänta så länge. Fick visa mitt sår för en undersköterska eller nåt som var jätterolig. Sen kom det bara fler och fler. En läkare sa att jag behövde opereras för annars skulle det aldrig gå bort. Kul. Så jag blev körd till avdelning 36, fick eget rum med tv. Inte illa. Nina stannade till 20.30 eller så. Jag fick reda på vad som skulle hända och jag somnade til ljudet av friidrotts-EM.
Klockan 22 blev jag uppväckt och nerkörd till operationshallen. Väl där fick jag vänta en timme för narkosläkaren fick åka på larm. Då fick jag reda på att HBK förlorade mot Öster. Vilken toppendag.. Verkligen. Till sist kom hon och jag skulle få den där ryggbedövningen. Det var inte roligt för hon började först att testa när jag låg ner. Det gick inte bra.. Tredje försöket var när jag satt upp och en sköterska tryckte ner mitt huvud och den andra tryckte ut min rygg. Och det gjorde så djävulskt ont så att det knappt fanns. Har fortfarande ont i ryggen. Sen vände dom mig på mage och började plutta på EKG-plattor, blodtrycksmätare, pulsmätare och en ny droppanordning för den första trillade ur under försöken med att få ryggbedövning. Sen var det väntan på kirurgen.. 20 minuter låg jag där och väntade med rumpan i vädret och bedövad från ryggen och neråt.
Efter operationen som gick snabbt fick jag ligga på en avdelning där dom tog blodtrycket var 15:e minut och kollade pulsen samt hur mycket urin jag hade i urinblåsan. Behövde dock ingen kateter. Så jag somnade om mellan blodtryckstesterna.. Där låg jag från kl 1 till 3.30 då jag fick lite kontakt med mina ben igen. Sen fick jag komma tillbaka till mitt rum. Vid 6 vaknade jag av att jag hade så himla ont i mitt öppna sår. Fick två alvedon som inte hjälpte nånting. En halvtimme senare fick jag en starkare värktablett. Lyckades sova nån timme till. Sen blev jag kissenödig. Vilken härlig känsla att kunna sitta på toastolen utan att få ont! Jag insåg vilka stora problem jag hade haft! Härligt att få tillbaka känseln åxå. Kunde gå själv till toan med mitt droppställ. Wee! :)
Den värsta biten var när jag skulle få ut gelén dom lagt i såret. Det skulle jag pilla ut själv när jag duschade och för att få ut det där skulle man dra med fingrarna underifrån i såret och dra ut det glatta. Hemskt! Fick kalla på sjuksköterskan, men när jag höll på att svimma i duschen så hämtade dom sängen och la mig där.. En syster ville ge mig morfin men jag tackade nej och lät istället den andra sjuksystern att försöka ta ut det där ändå. Till min glädje ringde Nina och jag kunde prata med henne under hela tiden hon drog ut det. SMÄRTA! Men det var 10 gånger värre när hon la in ny gelé! Detta ska upprepas VARJE DAG I 2-4 VECKOR! Så jag måste gå till en distriksköterska mellan 9-10 varje dag i Husby. Nina hämtade mig kvart i tolv och vi åkte och köpte sallad och färskpressad juice som vi smaskade på hos mig. Mums!
På kvällen kom mamma hit när hon fick höra om mina bekymmer. Härligt med lite hjälp. När varken jag eller hon lyckades få ut gelén utan att vi skulle kollapsa så gick vi till vårdcentralen där dom sa att dom absolut kunde fixa det där. Skönt. Så nu känns allt bättre. Men ingen alkohol, ingen löpning, smärta och lite sån't i 2-4 veckor har jag att vänta. Men det kan bara bli bättre. Det känns ganska skönt iaf.