Aggro's blogspot

Allting började så bra. Var ute på Rönnskär, en skärgårdsö i Hälsingland utanför Söderhamn, med min bästa vän och hennes släktingar. Hur mysigt som helst! 100-åriga gamla hus, ingen el och inget rinnande vatten. Trivdes utmärkt! Midsommarafton firade vi med sol och sillunch på bryggan och sjöng sånger. Kvällen och natten spenderade vi vid brasan med öl, vin, gitarr och sång. Då njöt jag verkligen av livet.

Men allt det goda kan ta slut så fort. På midsommardagen hade jag ett missat samtal från min mamma. När jag ringde upp fick jag det jobbigaste beskedet någonsin i mitt liv. Min kusin hade dött i en trafikolycka under midsommardagens morgon i Halmstad. Det hemska hon sa var oerhört svårt att smälta. Jag bara grät och föll ihop i en hög på golvet. Lyckades stappla ner från vinden och mötte Ninas moster där. Kunde knappt få fram vad som hänt. Men hon bara höll om mig och såg till att jag fick komma ut till Nina.

Nina och jag satt ute på en sten och tittade ut över havet och hon bara lät mig prata av mig. Efter en timmes gråtande tog tårarna slut. Det är så hemskt! Min kära kusin! Borta. 21 år gammal. Jag är helt förstörd! Och jag tänker på min farbror, faster och kusin såklart. Det är en så hemsk tragedi! Sån't slöseri. Kan inte ens tänka på hur begravningen kommer bli. Det här är så fel!! Det bara finns inte i min värld. Det gör ont. Riktigt ont.

Gosh! Jag spelar ju verkligen inte mycket World of Warcraft längre. Några timmar i veckan max. Men så idag fick jag höra av Dawnie att en gammal WoW-kompis, Endorphine, hade börjat spela igen! Har inte hört av honom på ett halvår så det var ett kärt återseende. Härlig människa, kul att prata med. Gillar honom stenhårt! Han var i Sthlm och sprang marathon i lördags. Åhh om jag bara vetat! Alltid kul att träffa WoW-kompisar. Mark och Pernilla kommer till Sthlm om en månad i alla fall. Dom måste jag ju träffa igen.

Igår åkte vi ut till KTHs stuga Osqvik för att dricka öl, grilla kött, basta och bada i glada vänners lag. Detta var Ninas försenade 26-årspresent från allihopa. Vi var 20 glada personer som hade jätteroligt! Vaknade klockan sex på morgonen och kunde knappt andas. Både för att det  inte var någon luft i rummet och för att jag var förkyld. Hatar att vakna av att man knappt kan andas. Åke och jag bestämde oss för att bada och lägga oss på bryggan och sova istället. Ypperlig idé! Vi sov två timmar till och det var fantastiskt att vakna klockan åtta av att solen värmde. Då gick vi upp och städade bastun.

Nina och jag fick skjuts till Slussen och därefter åkte vi till Hötorget och åt varma mackor och drack iskall Coca Cola på ett italienskt café. Sen klippte vi oss. Jättekort hår har jag nu. Tokskönt!

Det är Stockholms Marathon idag och när jag kom hem läste jag en artikel på dn.se om norskan som vann damklassen. Hon springer 30-35 mil i veckan. Helt sjukt! Det var dock ett väldigt långsamt lopp. Vinnaren sprang in på 2.20 och norskan på 2.37. Men vad kan man begära när det är 30 grader varmt?

Nina och jag vilade lite på eftermiddagen. Det behövdes verkligen. Sen såg jag att det gick en dokumentär om Jim Jones sekt, People's temple, på tv som jag ville se. Satt i en och en halv timme och bara förundrades. Insane! Totally insane! Jag mår dåligt. Men jag kände att jag ville känna till mer om det. Givetvis har jag hört talas om det förut, men jag visste inte mycket. Nu däremot. 909 människor dog den 18 november 1978.

Idag vaknade jag med extremt överflöd av positiv energi! Jag har varit sprudlande glad hela dagen och jobbet på Äventyrsbanan har varit toppen! Jobbade med en av mina två favoritkollegor hela dagen, Uffe, och vi hade jätteroligt. Sista gruppen vi hade på Ungdomsbanan var helskön. Underbara människor som uppskattade dagen lika mycket som jag. Härligt! Peter gick tydligen förbi när vi hade genomgång om utrustningen och banan och fascinerades över mitt engagemang. Alltid kul att höra!

Härlig dag på banan. När vi jobbat klart bad jag Uffe gå igenom Cirkelbana två lite snabbt för mig. Hur riggningen går till och så. CB2 är på 14 meters höjd och jag har bara varit där en gång tidigare. Man blir trött av att klättra så högt. När vi var klara så tänkte vi, eyy när vi ändå är här, ska vi inte passa på att gå banan då? Så det gjorde vi. Den är riktigt kul och häftig faktiskt. Sen körde han mig till Näckrosen och jag köpte wok med mig hem till Nina som äntligen är tillbaka från sin kurs.

Nu blir det jobb i några dagar till. Trött som en förtorkad säl. Gonatt. Måste upp tidigt imorrn. Jobbar 08.00-18.00.