Aggro's blogspot

Idag är det sista dagen på jobbet på en vecka. Min enda semester i sommar. Och jag börjar bli sjuk. Halsen gör jätteont. Förmodligen kommer jag bli sjuk nu lagom till semestern. Lite blandat med psykisk och fysisk stress samt alldeles för lite sömn tror jag kan vara anledningen.

Imorrn åker jag hursomhelst ner till sommarstugan i en vecka. Det ser jag fram emot. Komma bort och koppla av med familjen. Jag ska ta vackra fotografier av Vilshärad och lägga upp på min Vilshäradsgrupp på Facebook. Vilshärad är underbart. Längtar verkligen dit ner nu. Imorrn. Imorrn.

Jag har verkligen inte orkat blogga det senaste. Min kusins död tog den mesta kraften. Så mycket känslor, tankar och tårar. Aldrig någonsin har jag känt en sådan sorg förut och ett sådant tomrum. Jag hoppas verkligen att jag aldrig kommer behöva vara med om det här igen.

När någon gammal dör är det sorgligt, men samtidigt har dom då levt sitt långa liv och det måste ta slut någon gång. Men en glad kille på 21 år ska inte dö. Detta strider emot allt jag tror på.

Sommaren 2007 kommer alltid att vara nattsvart när man tittar tillbaka. Egentligen hela året. Började ju ruttet med att mormor gick bort, även om man kan tänka sig att det var det bästa så att hon slapp lida mer. Men ändå känns det ju. Dessutom var jag arbetslös hela våren. Mådde skitkasst och jag såg verkligen inget ljus.

Sen kom ljuset tillbaka. Våren är här, jobben trillar in och livet är bättre än någonsin! Wow, äntligen! Det var fantastiskt bra i några veckor tills det fallererade totalt. Den där lyckan man kände att allt var perfekt var som bortblåst. Jag hade allt! Två roliga jobb, roliga vänner, sommar och värme, bästa vännen som sambo och ett kul liv! Men inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att Johan skulle köra ihjäl sig. Det fanns inte med i min värld.

Det är så chockartat fortfarande. Men när något sådant här händer så börjar man tänka. Sådant som man tog förgivet är inte alltid så självklart. Jag hade fem kusiner som jag tycker väldigt mycket om. Vi har växt upp ihop och eftersom att alla (utom Magnus som är 10 år äldre) är ungefär jämngamla har vi ju haft mycket gemensamt genom åren. Och där kommer problemet. Eftersom att jag har tagit förgivet att vi ska hålla ihop hela livet och träffas nere i sommarstugorna, hemma hos varandra och allt sådant, så har man ju inte direkt tagit vara på allt.

Jag ville verkligen till Kenya och bestiga Mount Kenya ihop med Bertil, Johan, Anna och Per-Erik och min familj. Vi drömde om det! Och vi snackade om att springa San Francisco marathon ihop. Resor var ofta centralpunkten. Det var det vi alla brann för! Vi kunde lyriska berätta om våra planerade resor eller drömresor. Men inte längre, Johan. Inte längre.

Orkar inte skriva mer nu. Får fortsätta någon annan dag.

Alltså jag kan inte klaga på hur sommarvädret har varit hittills. Tycker att det har varit bra faktiskt. Men mamma var inte nöjd. Vilket man kan förstå. Jag är glad att jag bor i Stockholm och inte på västkusten just den här sommaren. Vårt väder är mycket bättre. Och i Malmö drunknade en kvinna i sin bil. Stört. Helt sjukt

Och tur är väl det. Men fortfarande känner jag mig inte stabil. I fredags var Nina och jag ute på en medeltidspub i Gamla Stan. Vi hade en soft kväll med en amerikan som var på besök. Fler folk kom förbi och bara socialiserade sig med oss. När Nina insåg att en av killarna som satt vid vårt bord var drogpåverkad försökte hon få honom att gå. Då kom hans kompis förbi och sa att  "Eyy det är väl inget fel på lite marijuana?".

Då såg jag rött! Jag blev skitarg och sa att min kusin dog pga droger för en vecka sen. Då lommade dom iväg. Sen började jag gråta. Tungt.

I lördags var det grillfest hos Flyg. Stephanie fyllde 20 år. Mycket folk, mycket öl och mycket skoj! Kul kul!

Nu kom jag precis hem från en löparrunda. Perfekt löparväder. Skönt! Strax dags att dra till jobbet!