Aggro's blogspot

I fredags eftermiddag kom Nina hem till mig och vi firade med att dricka en flaska champagne och äta cheeseballs. Lite bakgrund kanske först innan allt blir för invecklat.

Den 11:e mars hade Nina 25-årsfest och hon fick då ett kuvert med en utrustningslista och en tid hon skulle vara hos mig. Hon visste inte vad vi skulle göra eller vart vi skulle åka. Hon visste i stort sett ingenting. Hon visste inte heller att hennes andra närmsta vänner Pierre och Roy skulle vara med på resan.

Tillbaka till i fredags. Hon kom hem till mig och vi åt och drack och var på gott humör. Efter en timme åkte vi t-banan in till City och tog därifrån flygbussen. Vi tänkte att vad smidigt allt går. Det måste vara något fel när vi hade 15 min till godo. Naturligtvis var det fel. Vi hade inte tagit ut pengar för jag trodde de tog kort. Det hade de gjort om det var en riktig flygbuss som kom. Jag sprang och tog ut pengar medan Nina väntade. Nästa problem. Man behövde köpa biljetter. Så vi kutade tillbaka och köpte biljetter. Äntligen på bussen!

Nina höll ett öra öppet för att klura ut vart vi skulle resa. Efter Södertälje ropar busschaffisen: "Vi måste vända och hämta upp folk i Skärholmen. Men ni kommer inte missa ert plan." Yes! Hon vet fortfarande inget! :D Tyvärr bröt ett litet tumult ut när några som skulle till Glasgow var för nervösa för att missa planet så de hoppade av och tog taxi. Attans. Nu hade hon två alternativ, om vi skulle till London eller Glasgow. Jag berättade för henne eftersom att vi kanske borde bli oroliga. Hon sken upp som en prinsessa! Skottland!! Weee!! :D

Det blev toktight. Roy och Pierre var redan på Skavsta sedan länge och väntade och Roy messade när det var 5 min kvar till planet skulle gå. Han ville ha bokningsnumret. Men då var vi nästan framme. Ninas blick när hon såg Roy och Pierre på flygplatsen var grym! Hakan var nere vid knäna och så började hon slå på mig! :D Jätteroligt! Vi hann precis checka in och springa till planet. Phew! Vilken tur!

Vad milt det var när vi landade. Och ingen snö! Grymt! Några droppar regn kom från himlen. När vi kom fram till Prestwick stod där två bussar, en till Glasgow och en till Edinburgh. Glasgow bussen var full. Just our luck? Hittade ett svenskt par som vi tänkte dela taxi med men så ropade dom ut: "6 more places!" Vi sex personer sprang dit! Grymt!

Nästa problem. Var är vi? Jag hade en beskrivning på två rader om hur man hittade till Euro Hostel och jag blev nästan utskälld när jag sa att jag hade läget under kontroll. Vad? Mina två rader text började från Central Station och där var inte vi. Men vi hittade en karta och kom rätt. Varför oroa sig i onödan? Det löser sig alltid! :D Vi hittade till hostellet och checkade in. Rummet var just två dubbelsängar, ett bord, en stol, fyra skåp, duschrum, toalettrum och ett handfat. Good enough! :D

Vi var helt slut och klockan var tokmycket! Men naturligtvis ville Nina ha öl så vi gick på pubjakt. Ingen pub var öppen utan bara nattklubbar och det ville inte vi gå på. Slutade med att vi gick till hotellpuben som iofs var ganska nice och tog varsin öl efter käkat mackor på Subway. Helt slut däckade vi i sängarna vid tre-fyra tiden.

Klockan 9 vaknade vi av mobilalarm. Frukost! Woo! Mumsismask! Sen gav vi oss ut på bussjakt för vi skulle åka och titta på ett whiskydestilleri. Pierre hade fått för sig att det skulle ta 20 min med buss. Det gjorde det inte. Efter mer än en timme var vi framme på slutstationen. Sen då? Vi gick först fel men testade sen åt andra hållet och fann rätt väg! Grymt!

AUCHENTOSHAN

Vi hade en whiskydrickare med oss, Pierre. Vi andra hade ännu inte hittat whiskyns väg. Efter att ha snackat med en informativ skotte så hade vi tur och hann med en tur med lustigt nog bara svenskar. Det var jätteintressant att lära sig om hur det går till att göra whisky. Auchentoshan är ett trippeldestilleri. När man fick se lagret med alla ektunnor med whisky blev man mäkta imponerad. Att det verkligen funkar!! Så tufft. Guidningen avslutades med whiskyprovning. Vi fick ett glas med whisky var och sen fick vi lukta på lite olika. Den vi fick testa var en väldigt rökig whisky. Jag var inte så förtjust i den. Attans tänkte jag!

Sen blev alla som i extas när vi såg alla fina flaskor! Vi måste köpa whisky!! SMS:ade både mamma och pappa om de ville ha whisky men fick inget svar. Köpte två flaskor ändå. En till mig och en till dom. Nina och jag testade whiskyn, en 12 årig Aushentoshan som bara säljs i UK, och den var god! Woo! Whisky är inte så dumt. :)

Glada i hågen traskade vi vidare för att leta efter en tågstationen. Kilpatrick! Tuffa namnet! :) Tåget gick snabbare än bussen tack och lov. Sen blev det mat på en rökfri mysig restaurang. Godaste hamburgartallriken ever. Allt var hemmagjort. Grymt! På vägen till hostellet blev vi uppsnappade av en tjej som frågade om vi ville svara på några frågor om våra tankar om Skottland. För detta skulle vi få 10 pund var. Det var inget snack om saken! Det var trevliga 20 minuter och 150 spänn var extra var ju inte fel. Toknice!

Sen traskade vi runt i Glasgow, Nina och jag i våra filtar och skulle leta upp pubar att gå på. Pubrunda! Medan vi letade så gick vi runt och sjöng massa sånger och plockade tulpaner (påskliljor :D). Jag höll hela tiden på och kallade alla blommor för tulpaner, så det blev så. :) Nina och jag gick runt med tulpanerna i knapphylsan på filten. Så gulligt.

Första puben var makalös! Hur mycket folk som helst, god öl i stora glas och en kille som spelar gitarr och spelar skotska låtar! Å vad jag njöt! Gamla gubbar kom fram till Nina och mig hela tiden och sa grejer vi inte förstod, pussade oss på kinden och ville dansa med oss. :D Skotska är ganska svår att förstå som den är men när det är fulla skottar man snackar med så är det nästan omöjligt att förstå. Underbar dialekt hursomhelst! :)

Nina och jag njöt medan Pierre och Roy inte riktigt brydde sig lika lite om att vi stod i vägen för alla, som Nina och jag gjorde. Vi drog vidare efter en öl. Det regnade och vi hittade verkligen ingen vi ville in till. Trask trask sjunga sjunga och till slut hittade vi en. Knappt nåt folk, dålig musik men god ale. Blä. Nina och jag avskydde stället och vi gav oss snabbt av därifrån. Nästa hak var en riktig höjdare! Metalpub! Asschysst musik, god öl and wow! Älskade det!

Men det var ju en pubrunda. Fjärde puben var en karaokepub. Eftersom att både Pierre och Roy är duktiga sångare så ville dom sjunga. Woo! Nina och jag dansade och vi sjöng för fulla halsar när vi kunde låtarna. Annars sjöng vi ändå! :) Det var vi och en möhippa som drog igång det där stället. Vi hade så skoj! När jag skulle köpa öl till mig och Nina så kom det fram en glad gubbe och tjatade om att jag hade hästar och kom från Mexiko. :) Han var jätterolig och ville att vi skulle festa med dom istället för med Roy och Pierre! Lol. :)

Kvällen avslutades på hotellbaren efter att de slängt ut alla icke hostelgäster. Det visades en fotbollsmatch och Pierre och jag gissade vilket lag som var vilket. De hette WIG och WAM. :D Jag var tvungen att hålla på de röda, dåliga WAM. De hade verkligen inte en målchans utan bara hade tur och räddade alla Wiggeys målchanser. Sen var det två minuter kvar och när det var några sekunder kvar av matchen så gjorde WAM mål och vann! Vilken skräll! Pierre och jag hade fulat oss som tusan hela matchen! Asroligt!

-Wiggeys! Wiggeys! Wiggeys!
-WAM!! WAM! WAM!

Både Nina och Roy hejade på Wiggeys också. Muhaaa! Jag vann! :D

Gäsp.. Det blev sommartid och detta missade vi, så ingen frukost. Varken Nina eller jag var förvånade för i Israel hade vi det så att vi åt hotellfrukost varannan dag. :) Vi packade väskorna och checkade ut. Att hitta matställen var inte så lätt. Allt var stängt fram till klockan 12. Det regnade och vi var toktrötta. Nina och jag hade på oss bakishattarna (hon sin solhatt och jag min bikini bottom keps) och jag gick runt och släpade på Katan (Ninas och min sköldpaddemaskot från Eilat). Medan vi väntade på att vårt pizzaställe Überlounge skulle öppna så gick vi runt och tittade på lustiga hattar. Så grymt! Vi garvade ihjäl oss. Det slutade med att vi köpte piercings till Katan. Så nu har han örhängen över hela sig. :D

Maaaat! Fast jag var inte hungrig. Efter maten började Nina och jag hasa fram. Vi insåg att vi inte orkade traska till andra sidan Glasgow för att titta på katedralen, så vi sa åt grabsen att vi skulle titta på hattar så fick dom gå för sig själva. Deal. Skönt. För vi var så sega. Vi testade helroliga hattar och kved av skratt. Grymmaste. Vi visste inte var vi var överhuvudtaget men hittade massa schyssta hårdrocksklädaffärer. trots att vi var inne i fyra stycken så köpte vi bara ett nitarmband att sätta runt Katans hals. :) Vi köpte även stora plyschblommor. Min heter Tulpan och Ninas Fleur. :)

På vägen till hostellet satte vi oss på en pub och drack whisky. Inte dumt alls. :)

Av en slump hittade vi grabsen i en souvenirshop och tittade på kiltar precis som vi skulle göra. Sen gick vi till Central station och tog tåget till flygplatsen. Vi somnade allihopa utom Nina. Helt slut var vi. Jag sov ytterligare en timme på flygplanet. Sen var det en jobbig flygbussresa hem till Stockholm. Vi var hemma runt midnatt. Phew! Dunk. Jag är fortfarande trött. :) Men en grymt kul resa var det.

Imorrn bär det iväg på den hemliga resan för att fira att min bästa vän Nina fyllde 25 för tre veckor sen! :) Hon vet inte vart vi ska. Hon vet inte att Roy och Pierre också är med på det hela. Hon vet inte vad vi ska göra förutom dricka öl. Hon har ingen som helst aning. Det här är lätt den bästa presenten man kan tänka sig. :)

Längtar jättemycket till att se Skottland och Glasgow. Förhoppningsvis får vi vandra lite också. Det hade jag uppskattat.

Sen blir det Sydafrika efter nyår. Mera resor till mig keeps me happy :)

Det finns inget som får mina ögon att glänsa så mycket som när jag tänker tillbaka på någon spännande resa eller när jag har ett äventyr framför mig. Jag kan helt utan att ljuga säga att resa är min stora passion här i livet. Att köpa prylar är tråkigt, förutom souvenirer förstås.

När min pojkvän fixar fram nya RAM-minnen till mig samt planerar att köpa en adapter så att jag kan ha högtalare och headset inkopplat samtidigt, så undrar man lite. Han ska tydligen även köpa en sladd så att jag kan koppla in mina stereohögtalare till datorn. Detta för att han vet att jag aldrig kommer göra det. Och själv tänker jag inte så mycket på det. Visst min dator laggar när jag spelar ibland, men det är sådant jag har vant mig vid.

Nästa projekt är Ninas 25-årspresent. Jag och en av hennes bästa vänner och om jag gissar rätt snart pojkvän, planerar och kollar upp vad det kostar att ta henne till Dublin en helg. I Israel skrev vi upp en lista på saker vi vill göra innan vi dör. Högt upp på hennes står: IRLAND! Hon är min bästa vän och 25 år är en ganska "jämn" ålder. Mer jämn än 55 *hint, pappa* :)

Tittade nyss igenom min pengasamling med pengar från hela världen. Jag har verkligen pengar från varenda land jag varit i. De mynt jag har flest av dvs pund, dollar och euro får egna påsar medan övriga valutor får dela på en stor. Sedelbunten växer och jag börjar faktiskt få ihop en skaplig valutasamling. 21 år och utländsk valutasamlare på deltid. :)

Igår var intressant. Jag har stressat runt och pluggat hela veckan till min hjärna inte klarar av att ta in mer information. Satt i 10 timmar i sträck i måndags och läste in halva CISCO 2-kursen och gjorde modultest. Sen tog det stopp. Då var klockan 21 på kvällen. Igår fick jag skämmas och säga att jag inte blivit klar och fick till på torsdag (imorrn) på mig att göra resten. Föreläsning två i Serveradministration i LAN visade att jag var tvungen att ta igen lab 3, DNS-labben innan torsdag. Jag var helt svinfärdig av trötthet, men thanks to Linus och Alex så blev även den klar igår. Vid fyra igår gick jag hem och sov. Två timmar senare ringer Roy och väcker mig. Sheit! Två timmar! Han kom hit och vi hade väldigt intressanta politiska diskussioner i några timmar.

Äntligen någon som faktiskt röstade ja till euron och inte bara ser de dåliga sakerna som EU fipplar med. *grymmaste* Jag är övertygad, jag har verkligen världens bästa pojkvän! <3 <3

Nu måste jag nästan skriva om mina en veckas resa till Israel med min bästa vän Nina. Tajmingen var väl ungefär den sämsta man kan tänka sig och vi förstod aldrig riktigt läget förrän efteråt när man kom hem och läste tidningarna och pratade med familjen. Hamas vann palestinavalet när vi var där. Sharon låg på dödsbädden och till råga på allt hade danskarna gjort karikatyrbilder av Muhammed som gjorde att det tydligen var ett ramaskri och muslimer över hela världen blev förnedrade. Oopps. Gladeligen märkte vi ingenting av detta.

Det häftigaste vi gjorde under resan var måndagens roadtrip till Döda havet, Jerusalem och Jericho. Något vi inte visste var att vi åkte genom västbanken och Palestina. En smula oklokt med tanke på omständigheterna. Men vår karta visade inte var gränserna gick. Dagen innan vi åkte på roadtripen köpte vi Jerusalem post och läst på lite om Hamas.

Tillbaka till roadtripen. Vi hyrde bil på Hertz i Eilat. Istället för att få en Fiat Punto som vi beställt så fick vi en grön Chevrolet aveo. Jättetuff! Vi ville ju helst ha en cab, men man kan ju inte få allt. Pucko me hade inte tänkt på att ta med brillorna, så Nina fick köra hela vägen. Det var bra vägar och israelerna körde fort genom öknen så det gick väldigt smidigt att ta sig fram. Strax efter tio på förmiddagen nådde vi Döda havet. Vi klev av vid Ein Gedi och kikade lite. Här tittade vi även på kartan och bestämde oss för att köra de åtta milen till Jerusalem.

Sen kom det dumma beslutet. Jag utropade av Jericho låg på vägen och både Nina och jag associerade till en metallåt med tyska Helloween. Vi var ju tvungna att se om det fanns någon Walls of Jericho, så vi svängde av dit. Där möttes vi av den dittills hårdaste kontrollen av männen med k-pistar. Detta var en vanlig syn och speciellt efter vägen när vi passerade många border crossings. Han frågade allt, vad vi gjorde, vart vi skulle, varför vi hade våra halsband, om vi hade passen med oss (som han kollade noga) osv. Till slut lät han oss passera och 50 meter längre bort möttes vi av ytterligare en kontroll. Den gick lite smidigare, men var ändå ganska hård.

Jericho! Vilken stad! Den var så risig så att jag började känna mig hemma med tanke på Afrika. Jätteskräpigt och bara ruiner som det kändes. Vi strosade runt och alla människor vi mötte var oerhört nyfikna och vänliga. Det roligaste var när en man slängde upp bildörren och skrek: "Welcome to Jericho!!!"
Vi älskade att strosa runt där och fotografera. Men någon stor Wall hittade vi inte. På vägen ut hade den sura mannen blivit lite gladare och där fick vi reda på att det var en arabisk stad. Oopps!

Jerusalem! Vad tufft det var på håll när den var utspridd på kullarna. Där åt vi pizza och fick en meny på hebreiska. Oj vad vi skrattade åt det! Jag ville absolut till The old city men skyltarna var sämst. Vi stannade vid en mur och gick in och mycket riktigt så var det Old city of Jerusalem! Yay! Jättemysigt och fint. Strosade runt och fotograferade. Hittade en souvenirshop som var den bästa i hela Israel tror jag. Billigt och jättefina grejjer. Blev försälskad i den vackraste krubban av olivträ. Handgjord. Efter en avvägning så köpte jag den. Något jag inte ångrar.

Butiksinnehavaren ville bjuda på te men vi hade inte tid. Stressade tillbaka till bilen och åkte tillbaka till Döda havet. Snåla som vi var ville vi inte pröjsa 50 NIS för att bada på en strand utan åkte tillbaka till Ein Gedi och stapplade ut på stenarna och aktade oss för stenarna med saltlagringar på som gjorde ont. Man flöt verkligen som en kork! Häftigt! Sen åkte vi jätteäckliga hem till Eilat. Råkade naturligtvis komma åt ögat med handen. Oj vad det sved. Auch! Fick även i munnen. Smärta!

Vi var tillbaka på Caesar Hotel i Eilat innan halv åtta och hela vägen fram och tillbaka hade vi lyssnat på jättegrym israelisk musik. Tidernas roadtrip! :)

Resten av tiden ägnade vi åt att strosa runt, handla, sova på stranden, Kings city, skaffa nya vänner och dricka den inhemska halvmörka ölen Goldstar.

Vädret var alldeles utmärkt med runt 20-25 grader och sol varje dag. Lite blåsigt dock, men man ska inte klaga! :) Vi var på bio två gånger, varav Narnia var dubbad till hebreiska. Jätteroligt! Jag hade Nina som tolk eftersom att hon sett filmen innan och detta gjorde att jag förstod handligen också. Snygga minotaurer. :)

Vi var även på världens största 3D bio, IMAX samt en 4D bio på Kings city som sprutade vatten och luft i nyllet. Ack ack.

Vi skrattade konstant i en veckas tid. Har hittat den optimala resekamraten. Vi ville göra samma saker hela tiden och hålla oss borta från alla turister. Dessutom kände alla igen oss överallt för att vi var de enda tjejerna som reste ensamma dit samt att hon är så lång och jag är så kort. Många vänner fick vi. Längtar tillbaka till ökenlandet Israel.

Idag fick jag min Södra Afrika-tidning. En tidning som jag får en gång i månaden för att jag är med i Afrikagrupperna. Slår upp första uppslaget och ser att Liberia ska få en kvinnlig president! Fantastiskt! Afrikas första kvinnliga president som är vald i ett demokratiskt val! Jag blev helt varm i hela kroppen! Äntligen! Som jag har väntat på det här. Nu är det bara resten av Afrika som ska följa efter. Hon verkar vara stentuff och har redan från börjat gått ut med att hon kommer vara brutal och inte siktar på omval. Det behövs.. Fast på rätt sätt.

Glad läser jag vidare. Ledarspalten. Som vanligt handlar det om Zimbabwe och Robert Mugabe. Jag kan ärligt säga att inte någon annan människa väcker hat inuti mig, förutom just Mugabe. På en hemsida jag hade för några år sedan så stod det under drömmar: ”Åka till Zimbabwe och skjuta Mugabe”. Det tyckte inte pappa var så bra att jag hade där. Det han har gjort nu är valt Sonatgubbar. En sådan gubbe får en årslön som skulle kunna räcka till en skola för 1000 elever. Mmm skitbra deal där. *mutter, mutter*

Nästa uppslag handlar också om Zimbabwe och här blir jag nästan ännu mer berörd. Det var intervjuer med folk på gatan i Harare som fick frågan om hur de skulle fira jul och alla var helt dystra och sa olika nedslående saker. Det går inte att få tag på basvaror i Zimbabwe längre och knappt ens bränsle. Så vissa kunde inte ens komma fram till sin familj på landsbygden pga bränslebrist. Andra beskrev om lyckliga jular för några år sedan när barnen fick nya kläder. Nu var det en omöjlighet för de flesta. En gammal dam sa att hon önskade sig att hennes barn skulle komma på besök och ha med sig socker så hon kunde dricka te. Men detta var inte ens säkert pga bränsle och basvarubristen. Människorna tyckte att de själva var usla människor som inte kunde ge samma saker till sina barn som deras föräldrar gett dom när dom var små. Ingen vågade hoppas på framtiden.

Det gör ont i mig! Jag lider med dom något fruktansvärt. Mugabe har bara försämrat situationen för sitt folk. Jag vill dit. Jag vill göra något! Mugabe har gjort mig förbannad i flera år och skitstöveln sitter fortfarande kvar! Förvånande att valdeltagandet till Sonatröstningen var ynka 20%? Knappast troligt. Man blir ju fängslad om man går emot Mugabes pack. Jag mår illa.

Pappa! Kan du inte skicka pengar till någon stödförening som hjälper Zimbabwe?? Snälla??