Aggro's blogspot

Jag kan ju inte direkt påstå att 2008 fick en bra start för mig. Förlorade min pojkvän på grund utav avståndet mellan Stockholm och London var för stort och han inte kunde känna "connection". Fine. Jag köper det. Men visst var det tråkigt att förlora min pojkvän. Men då står jag där, nydumpad och tänker: "Well jag har ju aldrig blivit dumpad förut så nu är jag en erfarenhet rikare! Och jag har ju fortfarande kvar honom som vän!"

Jag blev dumpad på fredag kväll och på lördag morgon skulle jag upp halv fem och ta nattbussen till jobbet och jobba 13,5h. Det var lite jobbigt efter 1,5h sömn och dessutom var jag ledsen för att förlorat min pojkvän. Så den dagen gick åt att hålla uppe en fasad. Gjorde verkligen ingen nytta på jobbet.

Söndagen var lättare. Var inte så ledsen och dessutom var det galen reastart så det var mycket kul folk i huset. Måndagen var jag mest död och på tisdagen fick jag ta ett beslut. Antingen skulle jag slänga mig ner på golvet, gråta och slå med knytnävarna i golvet och skrika att livet är orättvist. Eller så skulle jag resa på mig, bestämma mig för att ta tag i mitt liv och se framåt.

Det blev det senare. Snörade på mig löparskorna och sprang ut.. Ett varv runt Lötsjön. Fortfarande inte lugn. Två varv runt Lötsjön. Räckte ändå inte. Tre varv runt sjön och sen sprang jag tillbaka. Det var starten på vändpunkten.

Jag var ledsen i fyra dagar.

Men det var ju inte bara det som gjorde början av januari 2008 till en dålig start. 26 januari måste jag flytta från Sundbyberg och jag har ingenstans att bo. Ingen lägenhet. Får inte tag på någon. Det blev för mycket för mig helt enkelt. Men jag klarade det!

Jag har fått höra många avundsjuka kommentarer om hur jag klarade av att rycka upp mig så snabbt. Det gäller att alltid tänka positivt! Det kan alltid vara värre! Är det så hemskt egentligen? Vad har jag förlorat? Hur kan jag lösa det på bästa sätt?

-Jag förlorade en pojkvän, men har ju kvar en väldigt fin vän.
-Jag förlorar en bostad, men får ju nu en möjlighet att pröva på att bo ihop med farfar och brorsan.

Och min vän Magnus från Göteborg hjälpte mig mycket. Dels genom att finnas där för mig och stötta mig men framför allt genom att han fick mig att anmäla mig till Göteborgsvarvet. Helt plötsligt har jag ett mål! Jag ska träna upp min forna kondition! Jag ska löpträna igen! Ändra livsstil! Det känns jättekul, spännande och skönt! Ser fram emot det!

Och jag ser fram emot fortsättningen av 2008 med stora förväntningar!