Känslan av att vilja fly

Jag vill bort. Inte för att något har hänt. Inte för att någon är dum mot mig. Inte för att jag inte trivs i Stockholm. Jag tror att det beror på att det händer för lite atm.

Min Afrikalängtan är ju i vanliga fall stor, men för tillfället är den enorm. Jag kan inte fokusera mig på något annat än bilder av Afrika. Det blev ju inte bättre av att man hittade en resa med flyg och hotell till Tunisien för 1999:- för en vecka. Hur billigt är inte det? Men nej, jag har inte råd.

Vädret är kasst. Det är ruggigt, grått och regnigt. Jag har inte sett solen alls på länge. När man drar upp persiennerna på förmiddagen så möts man inte av ljus, utan man måste ändå ha lamporna tända. Jag vill inte ha det så här. Folk får säga vad dom vill om hur fint det är med årstider, men jag tycker det suger rutten pung! Jag vill ha sol, värme och ett behagligt klimat.

När jag steg av tunnelbanan efter att ha ätit en jättegod middag hos farfar så började jag grubbla varför jag känner som jag känner. Nina skickade ett SMS i fredags. Vår konversation löd:

Nina: "Kan vi inte bara skita i det här och dra?"
Clara: "Haha what? Trött på livet?"
Nina: "Som fan! Irland? Nu?"
Clara: "Jag kan inte dra idag för Sara är här, men imorrn?"
Nina: "Måste sälja bilen och boka rum på vandrarhem också. Vad sägs om på söndag?"
Clara: "Okej, söndag it is."
Nina: "You make me happy :)"

Sen bara bangade hon! :D Jag hade så lätt varit på att bara dra.. :)
I alla fall, jag tänkte, det var där jag var. Jag kände mig så ruggig och blev på dåligt humör av vädret och kände att jag måste muntra upp mig själv. Då slog en snilleblixt ner i huvudet på mig! Antingen så åker man på en snålresa nu som man egentligen inte har råd med och som blir kort tid, men man kommer må bättre när man kommer tillbaka. En stund i alla fall. Eller så sparar man pengar ett år, slösar inte, jobbar extra och arbetar flitigt. Ser till att klara av det mest av skolan förutom x-jobbet till januari 2008 och sen säger man upp lägenheten, tar med sig sin bästa vän och köper en enkelbiljett någonstans.

Jag är 22 år nu. När jag tänker fly är jag 23 år. Det är nu jag ska leva mitt liv! Jag tänker inte vara tråkig och förnuftig. Livet är för kort för det. Jag vill leva nu! Och kanske om jag har ett mål så kommer jag bli lite mer motiverad till att plugga.

Ringde Nina ikväll och berättade om min idé. Det enda hon hade att anmärka på min plan var hur hon skulle stå ut ett helt år till på sitt jobb. Jag sa att vi har hela världen framför våra fötter som bara skriker efter oss! Man måste ju börja någonstans. När vi var i Israel så skrev vi en lista: "Vad vi ska göra innan vi dör." Där finns massa smått och gott. Båda slogs direkt av idén att åka till Ryssland, se St Petersburg och Moskva, åka transibiriska järnvägen till Kina och sen givetvis se kinesiska muren. En till kul tanke slog mig och det var att vi under vår resa inte får flyga utan måste ta oss landvägen eller sjövägen. Åhhh jag blir så lycklig! :D

Att resa är min passion här i livet. Livet är kort och jag vill inte missa något!

Världen 2008, here I come!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback