Det våras för Hitler
Idag till skillnad från igår bestämde jag mig för att gå på industriella ekonomiföreläsningen, men lämnade efter halva. Den var lika dålig som förra. Jag har inte haft en så dålig föresläsare sen gymnasiet. Usch. Jag är grovt besviken faktiskt. Käkade lunch med några av mina grabs och på väg till BK såg vi reklam för Rödluvan! Axel utropade: "Vi måste se Rödluvan på bio!" Självklart tyckte vi men tyvärr hade filmen inte haft premiär än. Tusan. Linus ville se "The Producers" istället och vi gick med på det. Lurade med oss Geten åxå.
Det var faktiskt en riktigt rolig film om när en misslyckad producent och en misslyckad revisor skulle sätta upp den sämsta broadwayshowen ever: "Springtime for Hitler". Väldigt underhållande. Klart sevärd! Mycket musik var det.
Självklart ringde farfar precis när filmen börjat så jag ringde upp efteråt. Nu tänkte jag förklara lite hur det funkar med min pojkvän och mina grabs. :)
Jag har ju Roy, som är min pojkvän, kanske just för att han inte var en så när vän som mina "grabs". Vi lärde känna varandra efter vi blev tillsammans och vi har ju många gemensamma vänner vilket underlättar såklart. Dessutom har vi samma liberala syn på förhållande. Tack och lov! Vi vet var gränsen går men ingen av oss blir det minsta svartsjuk om nån av oss kramar eller pussar nån annan. Tokskönt! Jag vet var jag har honom och han vet var han har mig. Grymt plus för detta faktiskt. Svartsjuka är bland det värsta jag vet, förresten. Sån't klarar jag inte av.
Sen har vi mina grabs. Dom är några stycken. Det är just pojkarna som jag festade och umgicks med under nollningen. 9 personer klassas som mina grabs. Dessa personer gör mig bara så lycklig! De ställer alltid upp om det är något, bangar aldrig en fest och så fort jag ser dom blir jag jätteglad!
Dessutom har jag min bästa vän Nina. Lärde känna henne under en festhelg i Luleå 2004. Vi insåg ganska snabbt att vi var på samma våglängd och sen dess har vi gjort många galna upptåg tillsammans. :)
Det finns många underbara människor i mitt liv så att man kan ju inte annat än vara helnöjd med livet!
Det var faktiskt en riktigt rolig film om när en misslyckad producent och en misslyckad revisor skulle sätta upp den sämsta broadwayshowen ever: "Springtime for Hitler". Väldigt underhållande. Klart sevärd! Mycket musik var det.
Självklart ringde farfar precis när filmen börjat så jag ringde upp efteråt. Nu tänkte jag förklara lite hur det funkar med min pojkvän och mina grabs. :)
Jag har ju Roy, som är min pojkvän, kanske just för att han inte var en så när vän som mina "grabs". Vi lärde känna varandra efter vi blev tillsammans och vi har ju många gemensamma vänner vilket underlättar såklart. Dessutom har vi samma liberala syn på förhållande. Tack och lov! Vi vet var gränsen går men ingen av oss blir det minsta svartsjuk om nån av oss kramar eller pussar nån annan. Tokskönt! Jag vet var jag har honom och han vet var han har mig. Grymt plus för detta faktiskt. Svartsjuka är bland det värsta jag vet, förresten. Sån't klarar jag inte av.
Sen har vi mina grabs. Dom är några stycken. Det är just pojkarna som jag festade och umgicks med under nollningen. 9 personer klassas som mina grabs. Dessa personer gör mig bara så lycklig! De ställer alltid upp om det är något, bangar aldrig en fest och så fort jag ser dom blir jag jätteglad!
Dessutom har jag min bästa vän Nina. Lärde känna henne under en festhelg i Luleå 2004. Vi insåg ganska snabbt att vi var på samma våglängd och sen dess har vi gjort många galna upptåg tillsammans. :)
Det finns många underbara människor i mitt liv så att man kan ju inte annat än vara helnöjd med livet!
Kommentarer
Trackback